Morötter i flytande form?
Sen kväll igår. Middag med mycket trevliga och italienska italienare på Hemma Hos i Haga. Sedan blev det dans på Bliss. En fråga som väcktes där är om det är för att jag är kort eller för att jag är osynlig som folk bara går rätt på/in/över mig. Eller om det kanske är en kombination. När vi vaknade imorse var varken jag eller M sådär jättepigga. Hon skulle till mässan och jag har nu flytt från staden till förmån för landet. Delvis på grund av det fina vädret och min bristande koncentration, men också därför att min kyl uppvisar skrämmande likheter med farbror Bush hjärna. (För er rebuplikaner som låtsas att ni inte förstår - alltså tomt). Måste förövrigt se filmen om mordet på honom. Och till alla terroristhunters som läser detta: jag är alltså inte sympatisör av vare sig Al Qaida eller Hamas. Så ni behöver icke göra er besvär med att bugga min lägenhet/göra husrannsakan. Tack på förhand.
Från en grönsak till en annan så sitter jag just nu och surplar morotsjuice som min mamma tycker jag ska dricka eftersom det är sååå nyttigt. Men min hjärna har liksom inte riktigt löst mysterier med hur något vanligtvis så hårt och knaprigt, helt plötsligt kan förtäras i flytande form. Men ha identisk chockorange färg. Och smaka typ samma sak. Fast ändå inte riktigt. Om jag la all energi som jag använder till att fundera över detta, på att plugga istället, så skulle jag definitivt spika tentan. Hmm...kanske skulle gå ut en sväng? Eller spela piano? Eller städa mammas garderob? Är det väldigt uppenbart att mitt liv just nu är en väldigt medveten flykt?
