evelivet

För ett par veckor sedan var jag på ett uteställe i Göteborg.
Helt plötsligt upptäckte jag att alla mina så kallade vänner var utom synhåll.
Jag satt alltså där själv med mitt glas vatten.
Då kom det fram en kille och började snacka.
Jag var inte intresserad, men för att bli av med det hela fick han mitt nummer.
Trodde inte det var hela världen liksom, ack vad fel jag hade. 
Sedan hörde han av sig. Sms i stil med:
- Hej, hur är det? Kram
- Hej, vad gör du? Kram
Ett sms fick jag till och med klockan tre på en måndagsnatt. Frågan löd; vad gör du?
Ja, vad fan tror han??

Efter två veckor utan ett enda svar från min sida, fick jag alldeles nyss ett sms:
- Hej, hur är läget? Kram
Hur tacklar jag detta? Måste jag be honom lägga av genom att skicka ett otrevligt sms?
Ignorera-taktiken fungerar uppenbarligen inte tillfredställande.

Hej på er!
Oj, vad längesedan jag bloggade. Jag har saknat er.
Eller, nja, egentligen inte. Men jag saknar er nu och därför börjar jag skriva igen.
Och läser ingen detta inlägg, så är det forfarande roligt att blogga.
Att skriva ett lååångt updateinlägg blir kanske lite väl häftigt över så lång tid. Men lite status skall ni få:

Jobb: supportchef på mycket bra företag. Fortfarande instruktör på gym.
Relation: ganska nyligen singel igen på eget initiativ. Tråkigt som fan, men nödvändigt och enda utvägen.
Boende: lägenheten i skogen såld. Tillbaka i göteborgs centrum igen och det är härligt!
Vänner: dom bästa man kan tänka sig.

Så någonstans här befinner jag mig nu.
Klockan är tre och jag skall på möte.
Kände bara att jag var tvungen att kicka igång skrivandet igen på studs.
Så får vi se hur länge det håller i sig.

Pussen och kramen
E