Victoria Secret

image226
Bra sak med USA var att det fanns Victoria Secret.
Köpte bland annat tre par av trosorna ovan.
Och lite annat smått och gott.

Atjoo!!

Först vill jag bara meddela att veckor bestående av enbart två arbetsdagar vill jag ha fler av.
Sedan kan jag konstatera att all AC i USA plus en temperaturskillnad på typ 35 grader, har gjort mig lite snuvig.
Tyckte ändå jag var tillräckligt bra för att träna igår, men idag känner jag mig inte direkt bättre.
Och imorgon skall jag på konvent i Alingsås.
Skall köra:
Yoga
Body Attack
Body Combat
Body Step
Body Jam
Cykel
Body Balance
Kommer nog ta bort de sista två passen dock, då jag inte är helt frisk och kry.

En bra sak med Sverige är för övrigt att Fisherman's friend är en vanligt förekommande halstablett som säljs iprincip överallt.
I USA, landet som man trodde hade allt - överallt, gick de enbart att uppbåda i välsorterade Pharmacy's.
Så idag knallade jag in och förvärvade en påse salmiak sugarfree på Statoil.
Ganz gut.
image225


Nu skall jag göra lite arbete i datorvärldens mest överskattade program - Excel.
Har avskytt programmet sedan vår första kontakt på datorkunskapen i grundskolan.
Tänker dock aldrig erkänna att det är mycket möjligt att detta beror på att jag inte riktigt förstår mig på det.
Over and out.

Sol mot snö och strand mot slask...

Så var man tillbaka.
Med allt vad det innebär.
Har haft det kanonbra - därför blir också omställningen mindre pleasant.
Första dagen på jobbet idag. Har ungefär en vecka kvar.
Sedan åker jag till Paris och efter det är det Stora Möbeljätten som gäller.
Där jag för övrigt är väldigt osugen på att börja.
Man skulle kunna säga att jag för tillfället lyder av en psykologisk dipp.
I relationssammanhang lider jag av sviterna från mitt förhållande med Han. 
Jag trodde aldrig att det kunde ha påverkat mig så mycket som det faktiskt gjort. 
Lever man i ett "sånt" förhållande över ett år, så är det kanske inte så konstigt.
Jag önskar bara jag kunde släppa det.
Inte alltid så lätt att förklara för T hur det ligger till heller. Känns orättvist mot honom. 
Går förvisso åt rätt håll, men jävligt sakta och inte så säkert. 
Min coach säger att jag ska tänka - jag är inkluderad och jag är uppskattad.
Det vill säga totala motsatsen till hur det var med Han.
Min bror har också bestämt sig för att vara konstant grinig mot mig, vilket faktiskt inte är så jävla roligt.
Det verkar han dock totalt omedveten om och ointresserad av.
Försökte fixa lite myskväll imorgon hos casa ET. Bjöd in bror min, han är trots allt väldigt bra polare med T.
Vore inte det ganska kul då om han och underbara A (hans flickvän), och kanske några fler av T's polare kom och käkade våfflor och umgicks hemma lite hos oss imorgon?
Tydligen inte.
Jag orkar verkligen inte idag.
Inte alls.
image224

NU ÅKER JAG!!

Nu ger jag mig av till varmare breddgrader.
Därför kommer bloggen att bli lidande, till förmån för iskall rosé och solbränna.
Imorgon drar jag till
Nikki.
Miami's Nikki då vill säga.
Troppan lämnar jag till Madde och gänget.
Så hoppas jag naturligtvis att ni får en kanonavslutning på mars månad här hemma i Sverige.
Tills dess mina vänner: ciao, auf wiederseen, goodbye and adjöken!
Over and out.

image223


Announcement to the värld:

Jag har precis blivit skjutsad omkring på företaget i min kontorsstol.
Och talat med tysk kommendantbrytning.
Och meddelat världen att jag är sugen på wienerbröd, wienerkorv och wienerschnitzel.
Jag gillar mitt jobb.
Who the fuck wants to bli chef on the stora möbeljätte?
image222

Middagstips!

Igår lagade jag middag.
T's kompis L kom förbi på besök, efter att ha varit i Thailand en månad.
Vi kände att det vore vettigt att bjuda på något riktigt inhemskt, svenskt och husmanskostaktigt.
Valet föll då självklart på tacopaj.
Pajdegen gjorde jag på dinkelmjöl och mjölkfritt smör.
Fyllde sedan skalet med tacokryddad mager nötfärs (alt veg köttfärs).
Ovanpå detta bredda jag lätt creme fraiche med smak av paprika och chili.
På med lite tomater och mager ost - then in the ugn.
Serverade med grönsaker och guacamole.
En riktig höjdare helt enkelt.
Fort gick det också vilket alltid är uppskattat.
Och på tal om mat är det nu dags för morgonfika.
See you later!

image221

Ytterligare ett relativt meningslöst inlägg.

Gick precis in och kollade schemat på gymmet.image220
Upptäckte då att det stod att jag har pass ikväll klockan sex.
Spontant undrar jag, hur gick det till? (Ingen aning)
Och vem har bestämt det? (Inte är det jag)
Och är jag sugen på det? (Absolut inte)
Men som den fitnessgudinna jag är så är det klart man ställer upp.
Vet ni att en av mina starka sidor är ödmjukhet?

Något måste jag gjort rätt...

Idag har jag på mig en gul klänning och matchande scarf.
(Besparar er outfitbilder.)
Ingen big deal, men tänkte att nu får det fan vara nog med svarta, bylsiga vinterkläder.
Åkte precis till Statoil för att köpa en loka.
I bilen som parkerat bredvid mig satt en kille i 25-års åldern.
Först tittade han på mig med en touch av "stirra".
Tänkte att jag råkat spilla kaffe i håret eller liknande, men när han formade en cirkel med tummen och pekfingret och log ett stort leende, så föll den teorin lite bort.
Så till vida att leendet inte var ett hånflin, men det verkarde inte så.
Fem minuter senare kom jag tillbaka till jobbet, och så kom en kollega in på kontoret.
- jag måste bara säga att du är fantastiskt fin i det gula, riktigt höga poäng idag E!

Och visst fan är jag en sucker för komplimanger.
Eftersom jag totalt saknar kompetens och intelligens så får jag heller sällan eller aldrig beröm för denna.
Därför tar fasta på det jag får så att säga.
Ni förstår ju säkert att det räcker för mig, som den stereotypa kvinna jag är, att ha ett respektabelt yttre.
Andra drömmar som jag har, och som jag också hoppas blir uppfyllda är att få två barn, sluta som hemmafru och bli kvinnan i "bakom varje framgångsrik man..."-uttrycket.
Nu spårar det här inlägget ur, så jag lägger ner.
Nu.
image219
Inte alls likt mig faktiskt, men klänningen är ju gul i alla fall.

En liten ankedot...

Min bror kilade i lördags ner till Bryggeriet för att hälsa på några vänner.
När han närmade sig främre ledet i kön sträcker vakten ut en hand och medföljande pekfinger.
Han riktar detta ekipage mot bror och säger sakligt:
- Lifetime.
Bror min gick då tillbaka till oss på parkan.
Behöver jag nämna att brosan inte har världens bästa humör på fyllan?

image218
Ungefär så här såg det ut. Fast vakten hade inte keps då förstås...

Det är lätt hänt att man glömmer...

Så var det måndag igen.
Imorgon är det tisdag och för mig veckans sista dag.
På onsdag åker jag till Florida!
Ett faktum som jag är allt annat än missnöjd med.
Helgen har varit bra, och festen blev lyckad!
Tyvärr blev det ingen mat över, hade tänkt rest-äta fram tills vi åker men kylskåpet är  T O M T.
Vi var i lägenheten fram tills elva tiden då vi tog bussen in till stan.
Kvällen spenderades sedan på Park Lane och anlände tillbaka till hemmet vid fyra-fem tiden.
Inga större missöden under kvällen.
Dock blev det lite stressigt när vi skulle till bussen.

Jag noterade att det stod ett par skor kvar i hallen som jag inte kände igen.
Sa till T att det verkar faktiskt som om någon har glömt ett par skor.
Hånfinandes och med mycket nöjd uppsyn meddelade han att 
- allt som är kvar i lägenheten tillhör oss.
Jaja, fine tänkte jag och så sprang vi iväg.
Vi hinner nätt och jämt i tid till bussen, och när vi precis skall kliva på får bror ett samtal.
Jag hör bara följande:
- VA?! Är du kvar i lägenheten? Vad fan gör du där?
Då visar det sig att vi faktiskt råkat låsa in och glömma en av gästerna som varit på toa.
Denna gäst är dock inte alltid helt med i matchen, och det hade tagit en liten stund för honom att inse att det faktiskt inte var någon kvar i lägenheten. Han hade lullat omkring en stund och till och med ätit lite av chipsen som jag ställt tillbaka i skafferiet. (Hur nu fan han hittade dom??)
Med lite meck och sinkande av bussen, lyckades han dock hinna med den.
Vad han hade att säga till sitt försvar?
- Jag bajade ju inte ens!!
Ytterligare kommentarer till denna historia verkar överflödiga. 
image217



  

Dagens reflektion

Dagens reflektion:

Om man pratar i telefon och inte är arg, ledsen, uttråkad etc, varför då låta som om man är det?
Om man pratar i telefon och är arg, ledsen, uttråkad - varför i helvete tar man inte och säger det då?


Enligt planen...

* Handla all mat - check. (antal gånger jag blev ruinerad på grund av summan på kvittot: 1 st)
* Till systemet - check. (antal leg jag fick visa: 1 st)
* Titta på T's match i Floda (ikväll).
* Städa hela lägenheten - MYCKET.
* Duka upp allt mm.
* Baka två cheescakes - check. (antal misslyckade bakförsök: 0 st. Antal förväntade misslyckade försök: 10 st)
* Göra pastasalladen.
* Filma steppen en gång till.

Så enligt schemat ligger jag rätt bra till.
Som den ypperliga arbetsledare jag är har jag satt min mor på att rensa tre grillade kycklingar.
Cheescakesen är precis färdiga, och nu ska jag åka hem och städa.
Räknar med att hinna detta ganska precis innan fotbollsmatchen.

Skickade ett tredje sms till en tjej som inte svarat på inbjudan för att kolla om hon kommer eller ej.
Hon svarade att hon var sååå ledsen att hon inte hört av sig. Hon hade tänkt ringa hela veckan men det hade kommit annat i mellan. Och hon hade redan tackat ja till en annan fest, så hon kunde tyvärr inte komma.
That's what friends are for. För att citera Dionne Warwick, den gamle skojaren.
Over and out.
image216

Mycket att göra...

Idag är det fredag.
Igår var det torsdag.
Imorgon är det lördrag.
Så nu när vi klartgjort veckans dagar och dess namn, dags att move forward to viktiga saker.
Som att jag är lite stressad.
Festen är imorgon.
Innan dess skall jag hinna:
* Handla all mat.
* Till systemet.
* Titta på T's match i Floda (ikväll).
* Städa hela lägenheten - MYCKET.
* Duka upp allt mm.
* Baka två cheescakes.
* Göra pastasalladen (denna punkt hoppas jag T hinner hjälpa till med).
* Filma steppen en gång till (för att vara säker på att det blir bra).


T har match både idag och imorgon så han kommer inte hinna vara med och fixa så mycket.
Tyvärr.
Men jag får effektivisera så mycket det går.
Har redan gjort upp ett mentalt schema i sann självhjälpsanda
Sanna Edin hade varit stolt.
image215
Jag säger bara: hade jag varit en tänkande spargris...

Nedslagen mitt i natten...

Förutom att jag lider av böldpest, så har jag gått och funderat över varför min kind ömmar idag.
Har gått igenom alla tänkbara alternativ som exempelvis påssjuka och krogslagsmål.
Och nu kom jag på det.
Hur kunde jag ens glömma?
Vaknade i natt av att T drog en armbåge/knytnäve rätt in i min kind.
Med all kraft en sovande man kan uppbåda.
Jag skrek AJ!.
T vände sig om i sängen.
Nu är jag en nedslagen böldpestsmittad kvinna i sina bästa år.
Någon som vill adoptera mig?

image214

Hade jag och T varit dinosaurier, hade vår nattliga fight eventuellt kunna se ut så här...på ett ungefär alltså.


Böldpest...

Jag tror tyvärr att jag har fått böldpest.image213
Eller åtminstone något i samma sjukdomssläkte.
Jag har i alla fall väldigt ont runt ögonen.
Det syns inget, men det svider och kliar som fasiken.
Alternativet till pest skulle ju kunna vara sminkallergi.
Men det verkar enklare att behandla böldpest.
Mig veterligen finns det liksom inget att göra.
Köpa natursmink och sån shit verkar krångligt.

Urk!

Idag är jag på riktigt segt humör.
Trött, hängig och halvdeppig.
Kanondag för att filma sitt BodyStep pass och försöka få sin licens.
För er som är intresserade så slutade inbjudningsstatistiken på:
23 % JA
77 % NEJ
Trying not to care too much.
Sa till T hur jag kände med hela jag-är-tråkigaste-flickvännen-i-världen-grejen.
Tror att han förstod vad jag menade i alla fall.
Alltid när vi pratar om något mer "seriöst" så har vi en tendens att båda tänka:
"hon/han är arg så då tar jag avstånd och beter mig som jag också är arg".
Fast ingen av oss är speciellt arg utan helst bara vill solve the problem.
Typiskt onödigt.
Tur att jag är grym på att sluta tänka på saker som are bugging me....inte.
Nu skall jag gå och rycka upp mig.
Eller gå ner mig.
Har inte bestäm mig riktigt.
image211
What's bug-ging you....hahaha.
Vilken nivå på skämten.

Lite ledsen...

Jag är en nyfiken person, det ska jag villigt erkänna.
Ofta vill jag höra allt om allt, för att det är kul helt enkelt.
Men jag är också en person med mycket integritet när det krävs och avskyr när människor ljuger.
När jag var mindre var jag nog ganska naiv.
Några år och insikter senare är jag absolut inte det längre.
Tvärtom så kan jag nuförtiden vara överdrivet misstänksam och realistisk.
Därför vill jag numera veta allt om allt, för att slippa bli sårad och "tagen på sängen".
Dessutom blev jag som ni kanske vet väldigt
ledsen och besviken för ett litet tag sedan. 
Och det spär ju naturligtvis på känslan av osäkerhet, även om jag jobbar på att bli (och faktiskt är) bättre.
Så då undrar jag ju så klart i en specifik situation - om man är på fest, varför säger man inte det då?
Varför får man det att låta som att det är "jag och tre polare som drar ett par öl", när facebook benämner det som fest både skriftligt och bildligt.? Varför inte säga som det är?
Jag undrar också varför jag, speciellt inför lördagen, ses som någons jävla morsa?
Igår satt de och pratade om inflyttningsfesten, och vilken röjfest det skulle bli.
Jag förstod också det underliggande skämtet, men så jäkla kul var det inte.
Min bror drar kommentaren att:
- Fast Evelina säger ju att det inte skall bli så...
Kommentarer som att:
- Evelina kan väl ha sin egen fest, har också fällts. 
- Var inte så jävla tråkig, har jag också fått höra.
Och allt detta utan att jag sagt i princip ett ord för att berättiga dessa uttalanden.
Jag har sagt att jag inte vill ha hur mycket folk som helst, och att jag vill att lägenheten är hel efteråt.
Är det så jäkla konstigt? Allt är helt nytt och vi har bott där i en månad. 
Men framförallt, varför verkar alla tro att det bara är jag som bryr mig?
Är det inte T's lägenhet också? Mig veterligen så äger vi 50 % var. Exakt. Av allt.
Så där sitter man som ett tråkigt fån, och skrattar med för syns skull.
T sa inte ett ord.

image209                image210
Symboliskt. - första bilden sökte jag på "total destruction" och den andra på "paradise".

Kalajsande...

Gårdagen blev mycket lyckad.
Planen var ett litet överraskningskalas för T.
Hade beställt tårta i god tid på ett famous café och bjudit in några kompisar till honom plus hans föräldrar.
Efter en del meck för att få ihop det hela hade vi en trevlig kväll med tårta och presenter.
Av mig fick han ett par nike fotbollsskor som han önskat sig.
Förhoppningsvis var både dom och kalaset uppskattade:)!
Han fick också två stycken dammsugare, en från mina föräldrar och en från sin mamma och pappa.
Jag planerar att låta honom ha dem helt för sig själv.
Byter vi den ena mot en sodastreamer kan jag dock tänka mig att flitigt använda den.
Sedan var vi båda rätt trötta, och efter att ha klappat lite på den
nya familjemedlemmen gick vi och lade oss.
image207
Update på gäslistan till på lördag - 13 bjudna, 3 kommer.
23 % för att vara exakt.


image208


Ny familjemedlem...

Igår kom jag hem sent och mycket trött.
Tre trevliga överraskningar mötte mig där.
1. T naturligtvis.
2. En upphängd spegel som länge stått och väntat på att krossas mot klinkergolvet i hallen. Till spegelns stora förtret kommer nu detta inte att ske, så tillvida att den lilla mollyexpandern håller måttet.
3. En ny, sjukt snygg och fin TV. Med sina 46 tum är samsungen nu topp tre på snyggaste möbeln-listan hemma hos casa E.T. (Här är det fritt fram att associera till valfri utomjording).

Tänk er Prison Break på denna! Just det ja, vi har visst sett alla avsnitten av säsong 3. Och så bestämde sig fucking manusförfattarna att vänta till september med att släppa de restrerande avsnitten. Inte okej. 

image206
  

Lite besviken blir man allt...

Ibland blir man så jäkla besviken på folk.image205
På lördag skall vi ha inflyttningsfest.
Vi är inte ute i jättegod tid, men en del borde ju ändå kunna komma tycker man.
Klart det alltid är någon som har annat planerat. MEN:
- Jag vill ju inte åka ut till "landet" själv... kvalificerar inte som en godkänd ursäkt.
Klart man blir ledsen.
Ska vi tippa att det blir 98% T's vänner och 2% av mina?
Min älskade vapendragare Julia och hennes pojkvän får stå för de två procenten.
Tillägg: Underbara A är numera också inräknade i de två procenten. 


Vantar igen...

Tillbaka pa Heatrow igen, efter cirka fyra timmars franvaro.
Kan bara konstatera att jag lika garna kunde tagit planet till Stavanger (hala i norge).
Jag hade inte markt nagon skillnad.
Ungefar sa mycket har jag sett av London denna gangen.
Men det gor inte sa mycket, har lart mig mycket som har med jobbet att gora istallet.
Shoppning och annat sparar jag till Miami nasta vecka.
Ser fram mot en lag dollarkurs och outletbutiker i overflod.
Detta kombinerat med sol och bad ger forutsattningar for en utomordentligt trevlig resa.
Nu ar det tydligen dags att ga till gate.
Imorgon ar det jobb som vanligt.
Fast det ar ingen vanlig dag for det ar T's fodelsedag...nananana...!!
Avslojar inte presenten annu, men jag hoppas han kommer tycka om den och att det blir lyckat.
Hoppas att er vecka har borjat bra!
Puss och kram

Pa flyplatsen i London...

Min bloggning under helgerna ar forkastlig, det kan jag villigt medge.
Hittade i alla fall mitt pass och ar nu i England.
Kom hit igar, kakade middag pa kvallen och ar nu pa vag ut till kunden.
Lite forseningar och annat gor att jag nu surfar upp halva min lon (dyrt som tusan med internet har).
Kann er hedrade sa att saga.
Kommer hem ikvall, sa imorgon ar det back to work som galler.

Ar dock lite missnojd med mitt appearence i sakerhetskontrollen pa vag hit.
Var tvungen att ta av mig skorna pa grund av pipandet.
Upptackte dock till min stora fortret att min storta stack ut ur ett gapande stort hal i min vanstra socka.
Sa dar stod jag, med sarade ben och armar, och med en (stor)storta blottad for halva landvetter.
Jag vill inte saga att det var pinsamt, men inte heller speciellt uppskattat.

Nu ska jag kila vidare.
Taxin gar om en liten stund.
imorgon ar jag tillbaka pa jobbet och da lovas battring!
Over and out. 

Har någon sett mitt pass??

Har precis varit på kvartalsutbildning BodyStep. image204
Har fyra timmar till combaten, och åkte hem i mellan.
Segt att sitta där och halsa Gainomax liksom.
Imorgon åker jag till London till på måndag.
Kundbesök och möte med far och bror.
Hinder på vägen?
Jag hittar inte mitt pass.
Jag är säker på att jag inte slarvat bort det - not my style.
Bara inte helt hundra på exakt var det ligger efter flytten.
Så jag tänkte ägna det närmsta timmarna åt sökande efter detta.
T är på fotbollsträning i det fina vädret - avundas honom icke.
För övrigt känner jag mig lite skum. Vet ej warum...
För ett par dagar sedan sa någon till mig att jag är grymt bra på att känna av hur människor mår.
Tydligen kan jag känna att något är galet med en person innan den själv ens vet om det.
Jag är lite tveksam till detta, men i vilket fall är det en ren och skär förbannelse.
Ibland känner jag att jag skulle vilja vara känslomässigt oberörd inför allt.
Fast det kanske inte heller vore så kul.