evelivet

Dagens reflektion:

Om man pratar i telefon och inte är arg, ledsen, uttråkad etc, varför då låta som om man är det?
Om man pratar i telefon och är arg, ledsen, uttråkad - varför i helvete tar man inte och säger det då?

Sitter och funderar på om jag överhuvudtaget bör skriva ett inlägg.
Det finns en överhängande risk att jag smittar någon med mitt taskiga humör.
Det lustiga är att jag mådde hur bra som helst när jag var singel. 
Helt plötsligt är det bara jobbigt igen. 
Hallå - Evelina - It's  a sign!
Men uppenbarligen skjuter jag upp hela "se sannningen i vitögat grejen".
Istället kom jag på en del bra saker med att vara nära ruinens brant/nervöst sammanbrott:

* Man kan glömma bort att göra viktiga saker och ändå komma undan med det. "Det är ju lite mycket just nu..."

* Man kan gå tidgare från jobbet, eftersom man känner att man behöver lite lugn och ro.

* Man kan tacka nej till saker som man av artighets skull borde göra. Med ursäkten: jag behöver sova. Punkt slut. Svårt att ifrågasätta liksom.

Tyvärr kom jag precis på att punkterna ovan suger. Jag struntar hellre i att glömma bort saker, stannar hela dagen på jobbet och gör gärna saker för artighet skull. Bara jag slipper må så här.
Kramkram

Min sinnesstämmning kattifionerad så att säga...

I morse var jag verkligen apstressad.
Uppptäcker såklart att det finns nada bensin i min bil.
Varför har ingen tankat den?
Har man inte hustomtar till sådant?
Tydligen inte. Måste alltså stanna på Shell i Mölndal och smula ner lite hundralappar i tanken.
Är det inte då typiskt att man på andra sidan tankautomaten får syn på sin gamla flört/one-night stand.
Som man abrupt brutit kontakten med på grund av mystiskt/idiotiskt uppträdande.
Som upplagt för pinsamhet.
Eftersom jag är en väldigt mogen person så ignonerade jag honom totalt.
Låtsades som det regnade.
Som att jag och automat nr 5 var de enda på jorden. Typ.
Han såg mig dock. Helt klart. Jag skämdes.
Skickade ett sms efteråt. Där jag ursäktade mitt lite mystiska uppträdande.
För mitt ignorerande var kanske inte riktigt så oberört som man skulle kunna önska.
Fick ett snällt sms tillbaka. Så nu har vi avslutat det hela på ett bra sätt istället.
Och det är ju nästan ännu mer moget än scenen på Shell. Nästan.
Fast nu fick jag ett sms till. Där han öppnar upp för en fortsättning så att säga.
Det är dock inte aktuellt.
Men jag ska villigt erkänna att jag är en bekräftelsesucker så det skriker om det.
Jag är drottningen av självinsikt. Typ.

Att "anstränga sig" i ett förhållande har inte riktigt samma betydelse för alla människor. Inte alls faktiskt. Inte ens en gnutta, yttepyttelite likt ens. Jag kan inte definiera exakt vad det innebär att anstränga sig. Däremot vet jag att det inte är:
* Att när man pratar i telefon med flickvännen låta som om det lika gärna skulle kunna vara avlägsen släktning/chef/annan irriterande person i andra änden av luren.
* Aldrig, och jag upprepar aldrig, föreslå att man ska ses. Och om man skulle råka göra det ändå, inte ha mer än en halv sekunds framförhållning.
* Alltid avsluta samtal med: vi hörs! Typ vi hörs någon gång i framtiden, när jag inte har något bättre för mig, när jag är desperat efter lite närhet (läs sex). 
* Vara i princip okapabel att visa/verbalisera/uttrycka känslor. Eller så har man inga.
* Ytterst sällan dela med sig av vad man sysslar med. Typ vad man haft för sig, om det hänt något roligt/mindre roligt etc. 

Inspirerande samtal: 
- Aa, det är Han...
- Hej, det är Eve!
- Hej.
- Har du lunch nu eller? 
- Ja. Är på väg ut. 
- Själv?
- Nej. 
- Okej, jaha. Tänkte bara säga att jag jobbar ikväll också, det blir kanske lite senare... så du vet!
- Ja, okej.
- Vad hade du tänkt att vi skulle hitta på, något speciellt?
- Nää. Vi kan ju se. Hörs då.
- Ja, vi gör väl det...
- Puss.   
- Puss..............*klick*.........suck!!!!!

Nu blev detta ett väldigt personligt inlägg. Kanske måste ta bort det sen när jag är vid mina sinnes fulla bruk igen. Men om någon vis relationsprofet läser detta och känner för att bara ge mig världens bästa råd så - be my guest!

Idag har jag kanske gjort den bästa tentaflykten någon någonsin har skådat. Började dagen med impulsiv secondhandshoppning med S, M och M. Hittade nada. Åkte sedan hem och fick samtal från Han* om billiga MC grejer på Yamaha center. Så då var jag ju tvungen att åka dit. Har denna helg köpt boots, handskar och byxor. Om allt varit till ordinarie pris hade jag fått betala nätta 7000 kr, fyndade allt för 3000 kr. Men inga utgående crapmodeller, utan fina matchande skitcoola grejer. Nu ska det bara investeras i en najs hjälm också - sen har jag hela utrustningen. Sedan cyklade jag ner på stan och kollade på alla fånigt leeden människor höga på våren. Träffade Elin för en fika och diskuterade varför killar i största allmänhet är så jävla konstiga och varför man överhuvudtaget ska ha en pojkvän. Vi kom inte fram till något bra svar. Inte alls faktiskt. Vi var inne på teorin att det räcker med att ha sina tjejkompisar och en del one-nightstands då och då. På så sätt får man ju både närhet och människor som förstår en. Fast vi insåg väl kanske att det är något med relationer som gör att man vill ge sig in i dem. Vi kunde inte komma på exakt vad bara. 

På tal om detta så åkte jag MC med Han igår. Och det har vi ju gjort tusen gånger förut. Kanske därför som det kändes rätt så weird. Antar att det inte är så konstigt i och för sig, jag får väl ge det lite tid. Hoppas bara att det kan ordna upp sig. Just nu känns det mer som att singellivet var fan så mycket mer okomplicerat och enklare. Och ändå har det bara gått en vecka sedan jag och Han började umgås igen. Jobbig del i det hela är tiden som vi varit ifrån varandra. Man vill ju helst undivka tankar på vad den andre haft för sig. Men hur lätt är det i praktiken då? Suck och stön. Men nu orkar jag inte älta detta mer. Klockan är fem och jag har framgångsrikt lyckats fly pluggandet väldigt länge. Ska ge det en ytterst liten chans innan M kommer hit. Ikväll väntar middag med italienare från Turmässan och förhoppningsvis lite utgång. Bra sätt att skingra irriterande och störande tankar. Hoppas ni njuter av helgen! Pusspuss  


* Killen som fick panik, kommer hädanefter att refereras till som Han.