Sprängas ska den...
Den indiska ambassaden vill jag spränga.
(Eventuella terroristjägare som läser detta - jag är inte allvarlig)
Jag är världens mest planerande person, typ.
Och ändå vägrar de inkompetenta idioterna på ambassaden att skicka mitt pass.
Så nu står jag här som ett fån.
Och får pröjsa 980 svenska riksdaler för att polisen skall ge mig ett tillfälligt pass.
Är jag nöjd med det? NEJ NEJ och åter NEJ.
ICA-banken vägrar också idogt att skicka mitt bankkort.
Trots att jag varit ute i MYCKET god tid.
Sedan tycker Kilroy att det är en bra idé att glömma skicka min voucher på hotellet i Malaysia.
Som jag dessutom redan betalat. I god tid.
Tur att jag trippelkollar allting.
Frågan är vem har jag varit elak mot?
Vad har jag gjort?
För något måste det ju uppenbarligen vara.
Inte en dag för tidigt...
Som diverse blixtrar från en klar himmel.
Jag har kommit över Han. Helt.
Inte en dag för tidigt, jag vet.
Men det känns ändå som en liten tröst just nu.
Nu när jag deppar för att jag måste lämna T här hemma.
Hoppas han inte glömmer bort mig.
Evelina=mes=sant.
JAG VILL INTE ÅKA!!!!!
JAG VILL INTE ÅKA!!!!!
JAG VILL INTE ÅKA!!!!!
JAG VILL INTE ÅKA!!!!!
JAG VILL INTE ÅKA!!!!!
JAG VILL INTE ÅKA!!!!!
JAG VILL INTE ÅKA!!!!!
Take-off närmar sig...
Händer inte så mycket just nu.
Tre dagar kvar på jobbet, sen ska det packas och sen åker jag.
Brosan ska med de första två veckorna vilket jag tror blir grymt skoj.
Kommer att sakna T (el nyo killo får heta så) jättemycket.
Fast på ett mycket mer hälsosamt sätt än det någonsin var med Han.
Idag är det världens höstväder ute.
Då känner jag mig riktigt sugen på att åka.
Men det blir fortfarande aldrig lika kul att sätta sig på planet om man lämnar någon hemma.
Det är så mycket roligare att bara åka till något.
Men åtta veckor är ju inte direkt en evighet. Eller?
Är nog bara lite mesig.
Indien med Julia kommer bli grymt! Och varmt.
Flyttstädade hela lgh igår, tråååkigt men skönt att ha det avklarat.
Ser ut som vilket slott som helst nu.
Dags att dra från jobbet.
Spinning på programmet.
Det var längesen jag gick på ett pass själv, utan att instruera det.
Tillräckligt länge för att jag ska glömma hur tråkigt det är i alla fall.
Adjös!
Jag är så otroligt klantig!
Tycker du det är en bra idé Evelina att skicka sms som handlar om Han till...Han?
När det egentligen skulle skickas till msJulia.
Nej, det är för i helvete en riktigt jävla usel idé.
Jag fattar inte hur dum i huvudet man får bli.
Min hjärna måste spelat mig ett spratt och så råkade jag välja Han i telefonboken istället för Julia.
Helvete. Igen.
Någon form av tur i oturen existerar dock då smset var formulerat så det lika gärna kunde varit till honom.
Så jag behövde inte erkänna mitt misstag.
Men så obeskrivligt klantigt!
- Jag ser att Han "inte längre är listad som i en relation som är komplicerad". Varför blir jag lite ledsen?
Precis så skrev jag. Kollade på hans facebook nämligen.
Inte så att jag grät floder. Tänkte ju bara älta lite med Julia.
Men istället skickar jag det till honom.
Och upptäcker det inte förrän jag får ett mail till svar.
Där stod det inte något världsomvälvande. Typ jag tycker om dig men det funkar inte.
No shit??
Kan någon säga till mig att sluta kolla hans Facebook?
Vet inte varför jag gör det.
Självplågeri kanske.
För att se att jag verkligen kommit över honom.
Betyder det att jag kanske inte har det då?
Fast det tror jag faktiskt.
Det är bara störande på ett lite gnagande-irriterande-det-är-verkligen-slut-sätt.
Och så romantiserar man och saknar saker som aldrig ens funnits.
Ooh idag kollade jag hans Facebook igen.
Och då hade en specifik jävla subba skrivit på hans "wall".
På ett sätt som antyder diverse saker.
Orka bry sig.
Jag är ju kär i någon annan.
Men ändå gör man det.
Hjälp.
Dagens tips!
Lampan har lyst pinsamt länge, men jag har förlitat mig på den svenska sommaren.
Det vill säga rengöring med hjälp av regn.
Men nu börjar det bli läga att fylla på, då det snart är höst och allt är/blir skitigt.
Idag upptäckte jag dock ett mycket smartare, enklare och billigare sätt att göra detta på.
1. Man spanar först ut ett offer som snart ser ut att behöva göra rent sin ruta.
2. Sedan lägger man sig alldeles jättenära bakom den bilen.
3. Huxflux har man helt plötsligt väldig massa spolarvätska på sin ruta.
Lätt som en plätt.
Ni behöver inte tacka mig.
Dansbana och coverband = lördagkväll!
Sitter hemma in da bush och väntar på lite folk.
Vi ska till dansbanan (helt okej att höja på ögonbrynen/gapskratta/hånflina),
Där ska det lyssnas på det lokala coverbandet.
Med tanke på mitt usla humör finns det två alternativ.
A. Göra det bästa av situationen.
B. Supa sig dyngrak.
Tror på det senare alternativet då jag känner att "det bästa av situationen" ändå är bortom all räddning.
Ska dock upp klockan halv tio imorgon på instruktörsmöte på gymmet.
Bra tillfälle att komma bakfull som ett ägg.
El Nyo Killo och jag är väl inte helt på god fot heller,
Ibland märks det att han är yngre.
Eller kille.
Eller bara väldigt olik mig.
Vadå? Planera? Måste man det?
Vadå? Prata med varandra? Måste man det?
Vadå? Även hänga lite i Eves kretsar? Måste man det?
Vadå? Intressera sig lite för tjejens liv? Måste man det?
Okej, jag kanske är lite hård.
Men vad fan. Någon måtta får det väl vara.
Det är väl ingen som tvekar kring de facto att jag kommer dö som en ensam gammal nucka?
Nu ska jag gå och ta ur min hälsokaka ur ugnen.
Detta för att väga upp supandet.
Som jag ännu inte bestämt om jag ska deltaga i.
Over and out.
Curly Sue...
Hur man förknippar vissa låtar med vissa upplevelser.
Det mest dramatiska exemplet på detta är väl att lyssna på sommarens låtar fram mot hösten.
Och så tänker man - vad fasen, är sommaren redan slut?
Vart tog den vägen?
Och vad gjorde jag egentligen?
Så lyssnar man på den där speciella låten och drömmer sig tillbaka.
I år blev Takida temat för sommaren.
Ett grymt svensk band som vi bland annat såg på havsbaden i Lysekil.
De kommer till Lisebergshallen den 29 sept men då är jag redan ute och reser.
En av deras låtar, Curly Sue, spelades konstant.
Segling, camping, grillfest, kräftskiva - you name it.
| Your strength is so hard to find, I feel so much stronger now, the feeling´s alright. Your words make me whole again, those eyes cannot ever lie, you´re so divine I´m not ever alone, you´re not ever alone I´m head over heels goddess of mine, your curls touching my face and now I can fly You brought my life back, The glory you found,I´m in deep debt, without you I wouldn´t survive I´m not ever alone Your smile is heavenly, I don´t deserve all the love that you'r giving to me Your touch makes it hard to breathe, the shiver´s around me now, you´re so fine The heart is pumping for *my* life, the mind is happy and I will love you to the day I die |
Varje år, samma sak...
Jaha, då var det dags igen.
Den årliga höstdepressionen/existensiella krisen har infunnit sig.
Suck.
Typiskt irriterande inslag i vardagen.
Spelar ingen roll att jag skall åka iväg om tre veckor.
Det mesta känns rätt meningslöst i alla fall.
Det kan också eventuellt vara så att denna fas späds på lite av andra funderingar.
Typ - JAG VET INTE VAD JAG VILL GÖRA MED MITT LIV.
Jag känner inte att jag läst rätt utbildning.
Jag känner inte att jag bor där jag vill bo.
Jag känner inte att jag arbetar med något jag verkligen trivs med.
Tyvärr har jag inga svar på vad som är rätt utbildning, bättre boende eller vilket arbete som skulle vara roligare.
Vilket gör att mina handlingsmöjligheter är ganska begränsade för tillfället.
Vilket, om möjligt, gör mig ännu mer frustrerad.
Jag vet att jag kanske inte borde tänka så mycket hela tiden.
Men jag är ju som jag är.
The Queen of Ältande.
Och om det är bra eller dåligt kan ni ju själva lista ut.
Tjenixen.
Ps. Smittas för all del INTE av mitt dåliga humör. Keep upp the good work osv...
Eller vad säger du Sverker?
Det började med att jag invigdes i den grupp människor som går under epitetet "heltidsarbetare".
Att jag arbetar åtta till fyra och är ledig fredagar hör inte riktigt hit.
Det är tillräckligt illa.
Detta inrutade liv där man bara har helger och kvällar fria.
Fy!
Jag skulle vilja ta på mig rollen som Sverker och säga:
- Ska det vara så? Ska det verkligen vara så?
Och sedan skulle jag faktiskt vilja ta allt vad heltidsarbete heter och slänga i den berömda soptunnan.
Fast jag hade nog valt en annan design på min. Soptunna alltså.
Så det så.
Jag har tre dryga veckor kvar. "Dryga" i dubbel bemärkelse.
Sedan åker jag.
Om jag överlever är ännu oklart.
Håll gärna tummarna.
Omröstning!
Vilken helg!
Riktigt många roliga pass och en hel del stelhet i diverse kroppsdelar idag.
Tur att man är bra på att säga nej då och inte tog det där extrapasset på gymmet ikväll.
Inte alltså.
Well well. Det är bara att bita i det sura äpplet, skylla sig själv und so weiter.
I övrgt kan jag inte leverera så många snaskiga detaljer.
Lugn helg.
Åkte direkt från tåget igår och tittade på brorsans och el nyo killos match.
Detta helt i linje med min nya supportive girlfriend image.
För övrigt tycker jag vi kan ha någon form av omröstning kring namnet på honom.
Skulle ju kunna använda hans förnamn men det är väl lite tråkigt?
Och Han nr2 känns lite okänsligt.
Och lammköttet framstår som lite väl obejktifierande.
Så feel free att komma med förslag.
På återseende!
Visualisera gärna att det är här i ni lägger eran röst.