evelivet

Dörrklockan: RRRRRRRR!!!!
Hon: öppnar och grymtar...
Han: Hej....hehehe....vad gör du?
Hon: sover.... minus "er".
Han: är du bakis?
Hon: nej, drack inget igår. Trött. Därför stängde jag av alla telefoner. För att slippa bli väckt.
Nu får, hör och häpna, Hon något som man vid närmare eftertanke kanske kan kvalificeras som en kram.
Han: jag får fan inte upp oljelocket. Kan jag låna din shifnyckel?
Hon: visst!
Han: kommer upp igen när jag testat.
Fem minuter senare...
Han: funkar inte...suck.
Hon: typiskt. Vad ska du göra nu då?
Han: inget planerat...åka hoj tänkte jag...du?
Hon: ska äta med mina föräldrar om typ fem timmar. Innan dess inget speciellt. Du vågar fortfarande inte träffa dom?
Han: jag antar att dom inte frågat om jag ska med?
Hon: jo, mamma sa att jag skulle hälsa att du var så välkommen!
Han: okej...inte idag i alla fall. En annan gång.
Hon tänker: jävla fegis. Jag hängde med till Helsingborg och fick höra kommentarer som "jaså du Holme, har du varit ute och lekt av dig nu och hittat Evelina igen?! Det var väl roligt!". Jätterolig. Verkligen. Känner mig inte alls som slit-och-släng-material.
Tystnad.
Han: tja, du kan ju åka med en sväng på hojen om du vill...
Hon tänker: nej jag vill fan inte sympatiåka jävla mc när det är tre grader ute och jag knappt vaknat ännu. Men du kanske kunde komma in och umgås tre sekunder? Eller är det för mycket begärt??
Hon säger: nä, det känner jag inte riktigt för. Det är ju så kallt ute. Du har in tid att komma in en sväng då?
Han: okej, nä jag ska fixa med hojen...och så är jag skitig om händerna...
Ja, för händer kan ju inte tvättas.
Hon: ja, men ha det så roligt då.
Han: yes...
Snabb puss.
Hon: hejdå!
Han: hejhej...

Vi är precis som alla amerikanska par på TV.
Man blir nästan lite avskräckt över hur sliskigt gulliga vi är.
Det är liksom " love you" för hela slanten...
Plats för ironi.
Jag har försökt med det mesta.
Finns egentligen bara en grej kvar.
Men så är jag ju en mes. Tyvärr.
En mes som har fastnat.
En mes med mycket innestängda aggressioner.