evelivet

Evelina: min bil är verkligen jättesmutsig! (Tvätta bilen är pisstråkigt)
Syster: mmmm....
Evelina: borde nog tvätta den. (Jag orkar inte!)
Syster: aaaaa...
Evelina: och passa på nu när jag är här hemma, det finns ju grejer och så här. (Gör-det-själv-ställen kryllar av knäppa/läskiga människor)
Syster: joooo...
Evelina: fast jag har ju rätt bråttom, hmm, kanske inte hinner. (Leder in samtalet mot själva kärnan)
Syster: näää...
Evelina: vad gör du nu förresten? (Detta sägs i mycket nochalant tonfall - liksom i förbifarten)
Syster: JAG HAR JÄTTEMYCKET ATT GÖRA OCH JAG MÅSTE PLUGGA!!!!! (Hon genomskådar mig - skit också)
Evelina: snälla, rara, söta, puttenuttiga! Jag lovar att förhöra dig sen! Och så får du min eviga tacksamhet. (Min eviga tacksamhet är mitt trumfkort. Hoppas ingen upptäcker att jag portionerar ute den som en och annan bambatant.*)
Syster: okej då:)

Det finns en anledning till att det är jag som har replikerna med alla onda baktankar.
Min syster är genomgod.
Vad gick fel med mig?

* Bamba = skolmatsal