Sniiiiiiiiiiiiigelfart...
Sådana som håller hastighetsbegränsningen när jag har superbråttom (sk hastighetsbegränsare).
Sådana som i mataffären (valfri sådan) plockar upp varor på bandet i snigelfart, när jag faktiskt har en tid att passa.
Sådana som glömmer sin bankomatkod och provar tretusen (eller fler) gånger innan de inser att de försöker ta ut pengar på sitt bibliotekskort, när jag faktiskt behöver pengar - omgående!
Sådana som ska beställa mat på café och inte vet vad de vill ha. Och måste fråga om personen i kassan inte kan läsa menyn både fram och baklänges så att ett beslut kan fattas. OBS! Denna punkt gäller under inga omständigheter mig själv. Jag får fråga hur mycket som helst, eftersom det är av yttersta vikt att jag får veta vad saker innehåller och hur de är producerade.
Människor måste verkligen snabba på lite. Jag har liksom inte hela dagen på mig. Inte hela livet heller för den delen.
Snigeln är ett djur som inte kan rå för sin avsaknad av hastighet.
Finns ingen anledning för människor att försöka ta efter.
Jag vet precis vad du menar. Fan, saker måste gå undan. Men jag brukar sucka högt och liksom trumma med naglarna för att stressa dom där människorna.
Men det du pratar om är ändå vanliga människor som inte helt och fullt kan hållas ansvariga för sin dumhet och sina brister. Värre, mycket värre är det när profsen, de som står i kassan på ica eller de som står bakom disken i en butik eller i ett cafe ser att man behöver hjälp, ser att man trummar och suckar och ändå inte kommer rusande utan LÅTER en vänta... Sånt hatar jag!!
Sanna: verkligen! Och stampa lite brukar jag också göra, med eftertryck!
MsJulia: Det är inte så najs det heller, förvisso. Jag kan faktiskt tänka mig att störa mig på båda två!
haha, rolig du e. o jag håller helt med. jag fixar inte långsamma människor. tålamod, vad e det?
Marie: överskattat är det enda det är:) Tack!