evelivet

Överskriften är alltså ett namn, tro det eller ej. Antagligen blev han också mobbad för detta som barn och fick svåra traumatiska men och började därför med hästhoppning. Något han tydligen blev bra på. Kul för honom, verkligen. Gymkhanan var dock det roligast, såklart. En lagsport funkar alltid och uppmuntrar till engagerade utrop till och med från en normal-icke-hästtokig person som mig själv. Medelåldern på detta event var för övrigt 15 år och cirka 97,7 % var tjejer/kvinnor/flickor. Mina förväntningar över hunknärvaron fick sig därför en liten törn, men jag såg ett riktigt lovande byte i en av montrarna. Tyvärr hade killen ifråga självklart valt att stå hos företaget som hade hand om led och muskelvärk för hästar, hallå??, så det var ganska svårt att motivera ett spontanbesök där. Vi nöjde oss med lite smajlade istället. Till råga på allt ägnade sig H och M åt allmän bråkighet, specifikt riktad mot mig. När jag typ ramlade raklång över ett litet barn av modellen mindre så skrattade de hånfullt och påstod i princip att jag gjorde detta med flit. Skulle jag? Moá? Aldrig, Never, Nunca! Nu måste jag byta om och ge mig av till förfesten - tjohoo!!