evelivet

08:57. Cirka 18 minuter kvar till kafferasten.
Det är underbart att arbeta.
Oklart om det var ironi i den meningen.
Igår kom Han förbi med världens gulligaste kort och present.
Själva grejen var väldigt intern.
Men grundiden var att vi ska bli ihop igen.
Han har förstått vad som krävs.
Han älskar mig.
Han kan vänta.
Jag skulle kunna skriva varenda inlägg om detta i bloggen.
Kan bli lite tjatigt så jag ska försöka låta bli.
Men det är fan inte lätt.
Jag vet inte, jag upprepar: VET INTE, vad jag ska göra.
Suck och stön.
Det finns dessutom kringliggande komplicerande faktorer.
Jag ställer mig också frågan varför man (jag) fokuserar så mycket på relationer med det manliga könet.
Det finns ju så mycket annat som är minst lika viktigt och roligt.
Det kommer dock lite i skymundan för tillfället.
Typiskt.