Bara niohundratjugotre armhävningar till!
Plugga. Det skulle man kunna säga var temat för dagen. Och två pass på gymmet för en liten stund sen. Jag brukar fundera över hur jag kan stå där framme och prata om träning två timmar på raken. Hur mycket finns det att säga om teknik egentligen, hur många sätt finns det att säga "bra jobbat" på och hur många gånger kan man säga "bara en till"? Tydligen ganska många. Det lustiga är att jag aldrig kommer ihåg vad jag sagt efteråt eftersom känslan av att instruera troligtvis kan liknas vid att vara hög. Har aldrig provat det sistnämnda, men man kanske skulle kunna jämföra det med en riktigt rejäl fylla. Minnesluckor fast ingen baksmälla. Oftast vaknar man inte heller i en främmande person säng med världens ångest. Tack och lov. Hade övervägt att sluta min karriär på gymmet i så fall. Min söta bror skrev ett förtjusande inlägg till mig igår, i stil med "ORKA lägga halva ditt liv på att sitta och skriva ner vad du gjort på dan....Gör ngt vettigt istället!". Tycker detta bloggande är otroligt vettigt. Tar inte heller riktigt lika mycket tid som halva mitt liv. Lyckas utföra vettiga aktiviteter också - och hör sen! Pusspuss