evelivet

Sedan jag kan minnas är lördag klockan tio en helig tid i min familj. Klockan tio är det nämligen dags för Anders Eldeman och melodikrysset på P4. Mina föräldrar har alltid löst detta och skickar in i princip varje vecka. Och nej, vi har aldrig någonsin vunnit någonting. Inte ens en futtig liten dansbandsskiva. Vi barn har också alltid varit med och "hjälpt till". Det vill säga så fort det kommer ett band/låt/artist som hade storhetstid efter -95 får vi ta över. För där är mina päron ganska så lost. Men jag, brosan och syrran kan vår musikgeneration. Fast nu har ju jag flyttat hemifrån, brosan brukar ligga och bakisgnälla i sin säng och syrran är iväg och sysselsätter sig med diverse sportakitiviteter. Men ibland lyckas vi samla ihop oss allesammans och då känns det precis som när vi var barn. Och det är så härligt! Men som den nostalgins bästis jag är, kan jag inte låta bli att tycka att det är lite ledsamt också. Så nu sitter jag här i soffan i min lägenhet, med en kaffelatte i handen och bara lyssnar...Ringde precis mamma och gav dem två rätta svar - "Chess" och "Tone Norum". Kanske går det att behålla lite av sin barndom trots allt?