Time to let go?
Smskonversation med mamma igår kväll:
- Mamma: Hej, vad gör du? puss
- Eve: Jag är hos M och slappar, så du behöver inte oroa dig älsklingsmamma! Puss
- M: Jag är inte den typen!! Sov gott!
Tre minuter senare
- M: Hur kommer du hem?
- E: Inte den typen alltså? Jag går ensam genom slottskogen, naken!
- M: Inte att rekommendera. Taxi är bra.
- E: Jag kör bil själv, ska precis åka! Nattinatti Ps. Jag är faktiskt ganska förståndig
- M: Det vet jag att du är! Du kan väl smsa när du är hemma?
- E: Nu är jag hemma! Puss
- M: Sov gott!
Vad säger ni? Är det dags att släppa taget kanske? Hon är rolig min kära mor...
Vi har haft den här diskussionen tidigare, typ halva vår uppväxt. När man var tonåring var oroliga föräldrar typ lika jobbiga som Darth Vader. Nu kan man handskas med dem bättre, thank god!
Visst överdriver hon lite, din kära mor. Men tänk om det var tvärtom, att hon inte brydde sig om nakenpromenader genom slottskogen mitt i natten... Det hade varit betydligt värre!
Supergulligt tycker jag!
Ja, det är rätt sött. Oftast är oron dessutom mycket jobbigare för henne än för mig:)