evelivet

Då var det lördagkväll.
Sitter hemma in da bush och väntar på lite folk.
Vi ska till dansbanan (helt okej att höja på ögonbrynen/gapskratta/hånflina),
Där ska det lyssnas på det lokala coverbandet.
Med tanke på mitt usla humör finns det två alternativ.
A. Göra det bästa av situationen.
B. Supa sig dyngrak.
Tror på det senare alternativet då jag känner att "det bästa av situationen" ändå är bortom all räddning.
Ska dock upp klockan halv tio imorgon på instruktörsmöte på gymmet.
Bra tillfälle att komma bakfull som ett ägg.
El Nyo Killo och jag är väl inte helt på god fot heller,
Ibland märks det att han är yngre.
Eller kille.
Eller bara väldigt olik mig.
Vadå? Planera? Måste man det?
Vadå? Prata med varandra? Måste man det?
Vadå? Även hänga lite i Eves kretsar? Måste man det?
Vadå? Intressera sig lite för tjejens liv? Måste man det?
Okej, jag kanske är lite hård.
Men vad fan. Någon måtta får det väl vara.
Det är väl ingen som tvekar kring de facto att jag kommer dö som en ensam gammal nucka?
Nu ska jag gå och ta ur min hälsokaka ur ugnen.
Detta för att väga upp supandet.
Som jag ännu inte bestämt om jag ska deltaga i.
Over and out.