Inte en dag för tidigt...

Det slog mig precis.
Som diverse blixtrar från en klar himmel.
Jag har kommit över Han. Helt.
Inte en dag för tidigt, jag vet.
Men det känns ändå som en liten tröst just nu.
Nu när jag deppar för att jag måste lämna T här hemma.
Hoppas han inte glömmer bort mig.
Evelina=mes=sant.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback