Varje år, samma sak...
Jaha, då var det dags igen.
Den årliga höstdepressionen/existensiella krisen har infunnit sig.
Suck.
Typiskt irriterande inslag i vardagen.
Spelar ingen roll att jag skall åka iväg om tre veckor.
Det mesta känns rätt meningslöst i alla fall.
Det kan också eventuellt vara så att denna fas späds på lite av andra funderingar.
Typ - JAG VET INTE VAD JAG VILL GÖRA MED MITT LIV.
Jag känner inte att jag läst rätt utbildning.
Jag känner inte att jag bor där jag vill bo.
Jag känner inte att jag arbetar med något jag verkligen trivs med.
Tyvärr har jag inga svar på vad som är rätt utbildning, bättre boende eller vilket arbete som skulle vara roligare.
Vilket gör att mina handlingsmöjligheter är ganska begränsade för tillfället.
Vilket, om möjligt, gör mig ännu mer frustrerad.
Jag vet att jag kanske inte borde tänka så mycket hela tiden.
Men jag är ju som jag är.
The Queen of Ältande.
Och om det är bra eller dåligt kan ni ju själva lista ut.
Tjenixen.
Ps. Smittas för all del INTE av mitt dåliga humör. Keep upp the good work osv...
deppkriser drabbar mig årligen med, eller ah ska jag säga månadsvis typ. hatar verkligen dagarna då allt känns som ett stort åskmoln. grått, förvirrande och irriterande fast samtidigt tomt på något sätt. som tur är släpper deppigheten efter ett tag när man har samlat på sig lite energi och orkar se det ljusa i livet som faktiskt finns bland oss hela tiden. hoppas att det händer dig snart! kram
Tack så jättemycket för de uppmuntrande orden!! Kram
Mig får du inga uppmuntrande ord alls från... Vill ju inte ljuga för dig, gumman...hehe
Enjoyed browsing through the site. Keep up the good work.