evelivet

Var ute och sprang igår.
Det fina med att bo på landet är ju exempelvis att man kan gå ut och dra en runda i "det fria".
Man slipper grejen med att springa tjugo varva i samma 500 m slinga, eftersom det råkar vara den enda gröna fläcken i någorlunda närhet av min gamla lägenhet.
Anyway - to the poäng.
Igår när jag var ute och sprang så mötte jag en kvinna som stannade mig.
Hon frågade om jag skulle springa runt Torp, och jag svarade att det var tanken.
Då ville hon bara varna, ("varna" alltså som i att försöka rädda någon från fara), mig för älgarna.
What?! Vilka älgar?
Jo, då stod det en älgko lite längre fram med sina två kalvar, och den kvinnliga runnern hade tydligen stött på dessa förut. Och kunde också meddela att detta var en aggressiv älg, ett uttalande baserat på tidigare erfarenheter.
Jag kan väl meddela att jag drog ur Ipodlurarna ur öronen fortare än kvickt, och lyssnade och spejade mycket ivrigt efter dessa älgar.
Lyckades passerade området där de tydligen skulle hålla till utan större problem.
När jag sedan trodde mig vara utom fara, och kikar upp i skogen till vänster om mig.
Ja, då står de där - femtio meter bort i all sin prakt och härlighet.
Jag säger bara - älgar är sjukt stora. Som en häst fast tio gånger större typ.
Sedan var det bara; run to the hills, run for your life, för hela slanten!
But I'm still alive and still going strong.
Så här i efterhand inser jag att jag borde filmat, fotat och med alla medel försökt föreviga detta.
Så att jag sedan kunde sälja detta dyrt till valfri tysk.
Varför kommer jag alltid på alla genidrag så sent?