evelivet

Jag och T åkte in till stan igår och såg PS. I love you.

Tyckte boken var väldigt bra, och måste säga att jag tyckte filmen höll måttet.

Jag har gråtit till en enda film i mitt liv - Titanic.

Jag var nog tretton år gammal då och kunde inte i min vildaste fantasi förstå varför han skulle dö.
I'm a sucker for happy endings.
I vilket fall så lyckades jag igår, tio år senare, fälla några tårar till vissa av filmens många sorgliga scener.
Slutet var kanske väl käckt, men för mig gjorde det att filmen kändes lite lättare.
Hade jag varit känd filmkritiker hade jag säkert sagt något i stil med att det drog ner filmens trovärdighet.
Sedan åkte vi hem och lagade tacos och jag somnade übertrött i princip så fort jag slöt ögonen.
I morse när T skulle till jobbet ville jag varken släppa honom eller mig ur sängen.
Så varmt, mysigt och gosigt...mmm...