evelivet

Så var man tillbaka.
Med allt vad det innebär.
Har haft det kanonbra - därför blir också omställningen mindre pleasant.
Första dagen på jobbet idag. Har ungefär en vecka kvar.
Sedan åker jag till Paris och efter det är det Stora Möbeljätten som gäller.
Där jag för övrigt är väldigt osugen på att börja.
Man skulle kunna säga att jag för tillfället lyder av en psykologisk dipp.
I relationssammanhang lider jag av sviterna från mitt förhållande med Han. 
Jag trodde aldrig att det kunde ha påverkat mig så mycket som det faktiskt gjort. 
Lever man i ett "sånt" förhållande över ett år, så är det kanske inte så konstigt.
Jag önskar bara jag kunde släppa det.
Inte alltid så lätt att förklara för T hur det ligger till heller. Känns orättvist mot honom. 
Går förvisso åt rätt håll, men jävligt sakta och inte så säkert. 
Min coach säger att jag ska tänka - jag är inkluderad och jag är uppskattad.
Det vill säga totala motsatsen till hur det var med Han.
Min bror har också bestämt sig för att vara konstant grinig mot mig, vilket faktiskt inte är så jävla roligt.
Det verkar han dock totalt omedveten om och ointresserad av.
Försökte fixa lite myskväll imorgon hos casa ET. Bjöd in bror min, han är trots allt väldigt bra polare med T.
Vore inte det ganska kul då om han och underbara A (hans flickvän), och kanske några fler av T's polare kom och käkade våfflor och umgicks hemma lite hos oss imorgon?
Tydligen inte.
Jag orkar verkligen inte idag.
Inte alls.