Andas ut...
Som ni förstår har det varit en full helg. Det har också varit en bra helg, en konstig helg, en efterlängtad helg, en påfrestande helg, och nu är den slut.
Matt kom hit i fredags och vi har hunnit med mycket. Jag hann ju uppdatera lite i alla fall så ni är lite med på noterna. Konstigt att vi faktiskt inte setts på två år, och sen är det ändå som att det var igår vi var på Nya Zeeland och hikade på glaciärer. Jag var ju ganska nervös innan, och kuss försökte lugna mig med ord i stil med "skiter det sig så kan jag ju adoptera honom i helgen, och blir det sweet romance så är det ju bra". För er som är nyfikna/intresserade/skiter i vilket så kan jag meddela att ingetdera av detta hände. Vilket jag är glad för. Dock kanske det där med sweet romance var lite vad någon annan hoppats på, men så blev det alltså inte. Därför är jag nu ganska glad att jag är själv igen. Man vänjer sig fort vid singellivets goda sidor. Att bo ensam, att bara ta hand om sig själv, att kunna göra vad som helst, när som helst, att gotta sig i sitt ssb (secret singel behaviour) och så vidare.
Något jag också kan konstatera är att språket är av ganska så stor betydelse. Inte avgörande så klart, men det spelar in. Speciellt för en person som mig, där det verbala är prio ett. Typ. Även om jag pratar flytande engelska så försvinner ju vissa nyanser, och någonstan sitter ju lite av ens personlighet i dessa. Jag orkar inte gå in mer på detta just nu. Inte blev det några bilder heller, sorry! Jag konstaterar dock att jag är rätt glad att det är måndag imorgon, även om en helg till skulle kännas bra. Det blir MYCKET arbeit denna vecka. Nytt lagersystem, en del kvällsjobb och excelsheets som ska fixas. Och det vet vi ju alla, att excel är ett djävulens påfund. Punkt slut.
Godnatt mina små änglar!