evelivet

Efter många om och men, ifs and buts, oder und abar - så befinner jag mig nu på båten. (Uppkoppling YES)
"Nu kan hon andas hon ut", tänker ni kanske då.
Men ack så ni misstar er.
Min situation just nu är svår att beskriva, den bör upplevas. Eller bör kanske inte upplevas, beroende på hur man ser på saken.  

För mig är Mollösund en lugn hamn. Inte idag.
Idag är det någon form av happening här.
Jag vet inte exakt vad det är, men jag skulle kunna tänka mig något i stil med; alla-raggare-från-dalsland-tjackar-en-sjukt-stor-och-konstig-båt-och-drar-till-Mollösund-och-spelar-peps-med-världens-bas-hela-onsdags-kvällen.
Typ nått sånt.

Pappa hade förvanat oss, och sagt att sjöns motsvarighet till raggare lagt till precis bredvid oss.
På vägen upp i bilen diskuterar vi detta, och mamma säger något i stil med; "Undra om det är något liknande dom där vi såg i Smögen för några veckor sen". Jag skrattar lite och försöker beskriva "dom där från smögen" för min lillebror. Jag kommer till slut fram till att de inte kan beskrivas med ord. Vad tror ni möter oss när vi kliver på båten? Jo, just det. Precis exakt de personer på just den båt som vi tidigare pratat om. Men denna gång får jag försöka ge er en liten känsla för feelingen. Jag tycker vi börjar med en bild tätt följt av text.

Tänk tonårens moppegäng, och lägg på 40 år.
Tänk dialekt. Massor av dialekt. Tänk Mellerud.