Hem till Staden
Sitter i A-hood har precis avslutat en sen frukost.
Snart skall jag ut och springa en runda.
Vaknade i stan i morse, och jag och sis tog sedan bilen hit upp.
Sitter och bläddrar i GP's bilaga, Två Dagar, och lusläser artikeln om "Familjerna som valde asfalt före gräs".
Är mycket nöjd med att en reporter tillsammans med de intervjuade lyckats sätta ord på precis mina tankar.
Det är två familjer som intervjuats och de säger mycket som passar ganska så väl in på mig själv, när jag bodde i "skogarna".
"Men tillvaron blev också ett evigt bilåkande, från och till jobb, en viss social isolering, storhandla - och så det där livet som skulle börja sedan, när huset var färdig - det infann sig aldrig".
"Paret gjorde en omedelbar upptäckt: Elin som var föräldraledig, skötte My och allt inomhus och Fredrik klippte gräsplätten framför, fixade på huset och tvättade den nya bilen.
"Att kunna släppa ut barnen i egen trädgård, det vanligaste argumentet för att flytta från stan, är något de nu ifrågasätter. - Visst är det bra, men mest en fördel för föräldrarna. Nu har jag istället mer tid som jag kan lägga på att följa med My och vara med henne, säger Fredrik.
" De har nyss köpt sommarstuga i Halland tillsammans med Fredriks brors familj. Beskriver det som det optimala boendet. Och kunna ge My både asfalt och gräs".
Jag kan inte mer än hålla med. Om/när jag får familj så tvivlar jag starkt på att jag vill ha hus. Sommarstuga tillsammans med någon i familjen eller vänner, javisst, men ett hus som tar all energi och tid - nej tack! Självklart så förstår jag de som vill ha den klassiska uppväxtmiljön för både sig själv och sina barn - men det är inte jag. Jag trodde och ville nog gärna vara sådan, men när jag väl började lyssna på mig själv och ignorera normer och sociala strukturer, så ser min framtidsvision av boende och familjeliv ganska annorlunda ut. Jag fastnade speciellt för delen om när de båda paren påtalar hur lätt de föll in i gamla invanda könsroller. Även detta känner jag så väl igen mig i. Jag lagade mat, handlade och skötte inredningen. Han investerade i ny tv och bil, spikade upp lister och skötte grillen. Skulden i det fallet hamnar säkerligen på oss båda, men jag VILL INTE HA DET SÅ. Det är inte mitt liv och det vet jag nu. Nu vet jag vad jag vill.
Snart skall jag ut och springa en runda.
Vaknade i stan i morse, och jag och sis tog sedan bilen hit upp.
Sitter och bläddrar i GP's bilaga, Två Dagar, och lusläser artikeln om "Familjerna som valde asfalt före gräs".
Är mycket nöjd med att en reporter tillsammans med de intervjuade lyckats sätta ord på precis mina tankar.
Det är två familjer som intervjuats och de säger mycket som passar ganska så väl in på mig själv, när jag bodde i "skogarna".
"Men tillvaron blev också ett evigt bilåkande, från och till jobb, en viss social isolering, storhandla - och så det där livet som skulle börja sedan, när huset var färdig - det infann sig aldrig".
"Paret gjorde en omedelbar upptäckt: Elin som var föräldraledig, skötte My och allt inomhus och Fredrik klippte gräsplätten framför, fixade på huset och tvättade den nya bilen.
"Att kunna släppa ut barnen i egen trädgård, det vanligaste argumentet för att flytta från stan, är något de nu ifrågasätter. - Visst är det bra, men mest en fördel för föräldrarna. Nu har jag istället mer tid som jag kan lägga på att följa med My och vara med henne, säger Fredrik.
" De har nyss köpt sommarstuga i Halland tillsammans med Fredriks brors familj. Beskriver det som det optimala boendet. Och kunna ge My både asfalt och gräs".
Jag kan inte mer än hålla med. Om/när jag får familj så tvivlar jag starkt på att jag vill ha hus. Sommarstuga tillsammans med någon i familjen eller vänner, javisst, men ett hus som tar all energi och tid - nej tack! Självklart så förstår jag de som vill ha den klassiska uppväxtmiljön för både sig själv och sina barn - men det är inte jag. Jag trodde och ville nog gärna vara sådan, men när jag väl började lyssna på mig själv och ignorera normer och sociala strukturer, så ser min framtidsvision av boende och familjeliv ganska annorlunda ut. Jag fastnade speciellt för delen om när de båda paren påtalar hur lätt de föll in i gamla invanda könsroller. Även detta känner jag så väl igen mig i. Jag lagade mat, handlade och skötte inredningen. Han investerade i ny tv och bil, spikade upp lister och skötte grillen. Skulden i det fallet hamnar säkerligen på oss båda, men jag VILL INTE HA DET SÅ. Det är inte mitt liv och det vet jag nu. Nu vet jag vad jag vill.
Kommentarer
Trackback