Terapi...
Jag är så glad att jag börjat blogga igen.
Det är verkligen världens bästa terapi. Förutom mitt pianospelande som också funkar fint:)
Roligt att ni är så många som läser, vilka ni nu än är. Jag känner väl bara till 5% av er, men det är minst lika roligt ändå. Hoppas ni stannar.
Tyvärr kan jag inte skriva riktigt vad som helst här, det finns ju andra människor att ta hänsyn till. Men det som bara gäller mig är all yours så att säga. Just nu konstaterar jag för tusende gången i ordningen, att jag tänker alldeles för mycket. Julia har kallat mig Queen of Ältande, och det kan säkert stämma ibland. Nu för tiden är jag dock väldigt mycket bättre på det där. Att släppa, gå vidare, inte engagera sig så mycket i alla andra hela tiden. Leva mitt eget liv. Men ibland smyger sig den lilla drottningen tillbaka. Det kan vara på grund av olika saker. Den som nämner någons namn. Jag som tittar på en bild. Radion som spelar en låt. Sommaren. Solen. Man vet att det är rätt, men bara för det är det inte enkelt. Kanske till och med svårare än man trodde. Tålamodet tryter och man vill att allt skall vara som vanligt - NU. Men så inser man att det bara finns en enda sak som hjälper.
Tid.
Midsommar 2007.