Så vackert...
"Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen"
Ur diktsamlingen "För trädet skull" av Karin Boye.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Du läser Boye och jag har gruppsex... Vi är så lika du och jag ;)
Trackback