evelivet

Så här i Alla Hjärtans Dagtider* så vore det kanske på sin plats med lite romance.
Jag kan ju börja med att villigt erkänna att jag är en sucker for love.
Klassisk, romantisk, Casablanca-kärlek.
Til death do us apart, om ens då.
Och det står jag för.

Jag skulle till exempel aldrig kunna vara tillsammans med någon som inte såg långsiktigt på förhållandet.
Som inte trodde att det skulle vara vi två. Och jag skulle inte kunna vara tillsammans med någon om inte jag trodde det.

Jag tror inte på devisen att "det blir tråkigare och mer slentrian ju längre tid man är tillsammans".
Fuck it! Jag tror det blir vad man gör det till. Vägra seg vardag säger jag bara! Självklart kan man bråka, men inte fan ska det vara grått och trist. Då är det dags att avsluta!

I min enfald? tror jag att man kan behålla det där pirret i magen, hela livet - med rätt person. Men det är inget som kommer av sig självt. Klart man måste anstränga sig och ge varandra kärlek, uppskattning och trygghet!

Mitt förhållande med Han var ganska långt ifrån det. Inte i början, men på slutet.
Möjligt att jag lever i en lite bubbla av naivitet och gulligull, men det är ett val jag har gjort.
Att tro på den sortens kärlek. Men jag har full förståelse för människor som inte gör det.
I've had my doubts as well, om man säger så.



*kommersiellt jippo från andra sidan Atlanten